Som sportintresserad har jag vissa favoritidrotter. Om vintrarna är det utan tvekan längdåkning på skidor. Redan på 40-talet följde jag Sven Jerrings radioreferat från Vasaloppet för att nu inte tala om vinter-OS i S:t Moritz 1948, då jag på grund av en svår förkylning var tvungen att stanna hemma från skolan. Det var jag naturligtvis inte ledsen över.

Så småningom kom de TV-sända skidtävlingarna in i bilden (!). Jag fascinerades inte bara av åkarnas prestationer utan också av att det verkade vara en sådan fantastisk stämning utmed spåren. Flaggor viftades, hejaropen ekade, och blev det någon paus, kunde matsäcken plockas fram. Och så kom då tillfället, när jag själv skulle kunna stå utmed spåret och skrika mig hes över de framrusande åkarna. 1993 skulle det arrangeras skid-SM i Borås, men det blev ett stort fiasko. För att man skall åka skidor, krävs det snö, och det saknades i Borås. Och konstsnö hade man ännu inte lärt sig att tillverka. Så tävlingarna flyttades till Örnsköldsvik eller Borås Norra, som de käcka arrangörerna kallade den ångermanländska metropolen. Så det blev inte någon liveupplevelse för mig den gången.

Men nu har jag äntligen fått vara med om en skidtävling av högsta klass inte i TV-soffan utan på plats vid spåren. Den gångna helgen arrangerades World Cup i Ulricehamn. Vad gjorde det att vandringen från parkeringen till tävlingsområdet var både trist och halkig, och vad spelade det för roll att söndagstävlandet omgavs av råkallt vinterdis. Jag fick ju stå där vid spåret och heja på Kalla, Ingemarsdotter, Johan Olsson, Martin Jonsrud Sundby och de andra skidfantomerna. För en sådan här dag hejar man på alla, även på den stackars islänningen som var tio minuter efter segraren. Jag förstår faktiskt att vår kung blev sugen, när han följde tävlingarna hemma på Drottningholm under lördagen och hastigt bestämde sig för att åka till Ulricehamn under söndagen. Men nog var min lunch trevligare än kungens, när jag satt där på ryggsäcksstolen utmed spåret och åt mina pannkakor.

Det är bara att konstatera att en dröm har gått i uppfyllelse, och om två år är det World Cup igen i Ulricehamn!

Rolf Bååth


Bååthsmans funderingar

Rolf Bååth

Rolf Bååth

Sekreterare
Förbundsstyrelsen

E-post