Klockan 06.59 den 16 maj lämnar jag Borås C per tåg för att tillsammans med fyra föreningskompisar bege mig till årets förbundsstämma i Karlskrona. Vi byter till Krösatåg i Emmaboda, och 10.17 kommer detta in på Karlskrona C helt tidtabellsenligt, vilket är viktigt för en tågnörd som jag. Via en grönskande Hoglands park tar vi oss upp för backen till Ronnebygatan, ett av stadens huvudstråk. Och på nr 37-39 ligger det anrika Hotell Statt, där Ing-Marie Noréen och Asta Andersson bildar mottagningskommitté. I vimlet skymtar även värden för stämman, karlskronaföreningens ordförande Lars Haller, som jag känner igen från stämman i Sundsvall.
Nu presenterar Asta sin överraskning. Så kallade bordsvärdar skall placera ut deltagarnas kort vid kvällens middagsbord. På min lott faller bord nr 4, och Asta tror att jag nog skall klara av att lägga ut sju små placeringskort.
Det är två timmar, tills lunchens köttfärslimpa skall dukas fram. Jag inser att det inte är läge att besöka Stortorgets glassparadis Glassiären så här före maten, så det blir i stället en nostalgisk vandring bland stadens manliga statysevärdheter. Jag återser amiralen Hans Wachtmeister, isvandraren Erik Dahlbergh, hattbössmannen Rosenbom och i ensamt majestät på det stora torget Karl XI. I det vackra majvädret är fredagshandeln i full gång kring kungen.
När lunchen är aväten, förflyttar vi oss till festsalen, där en halvtimme är anslagen till tal, och nu framträder vår ordförande, värden samt kommunstyrelsens viceordförande. Alla hälsar oss varmt välkomna, och kommunens representant ger oss också en snabb inblick i stadens liv och leverne.
Men nu väntar allvaret, dvs stämmoförhandlingarna. Procedurfrågorna klaras av, och snart är vi inne i valberedningens problematik. När den lösts, förflyttar vi oss från den högtidliga festsalen till den mindre högtidliga lunchmatsalen, där Börje Fransson från Värnamo har bokat tid för genomgång av föreningens bokningsprogram. När alla frågor besvarats, tycker Ing-Marie att det får räcka för dagen, och kvart över fem blåses verksamheten av.
Nu är det fri tid fram emot sjusnåret, då jag smyger mig in i festsalen, där eftermiddagens stolsrader ersatts av vackert dukade bord. Jag hittar bord nr 4 och lägger högtidligt ut placeringskorten i riktning motsols, dvs åt vänster eller var det kanske höger, precis som Asta hade sagt.
Efter en välkomstdrink är det så dags att hitta sin middagsplats, Eftersom jag själv lagt ut mitt placeringskort, är detta inte något större problem för mig. Vi äter en skaldjursentré av högsta kulinariska kvalité, och så kommer kvällens höjdpunkt, ett framträdande av Sandgrenska manskören. Ett ytterst njutbart program dominerat av vårsånger, framförs och bejublas.
God varmrätt och dito efterrätt aväts med avbrott för toastmaster Hallers talrika tillkännagivanden. Stämningen är hög, och vid vårt bord koncentreras uppmärksamheten kring en inställd resa till Afrika och min försvunna kavaj. Klockan blir elva, innan taffeln bryts.
Efter en god lördagsfrukost får vi gå ut genom den gamla paradentrén för att nå de två bussar, som väntar utanför rådhuset. Vi gör en inledande sväng på Stumholmen, tittar på gårdagens manliga statyer och kommer sedan ner till Örlogsvarvet. Vi stiger ur bussarna och går in i det gamla Vasaskjulet, där man byggt skepp på löpande band. Än mer intressant är besöket i den 300 meter långa Repslagarbanan, där repslagarna arbetat både fram- och baklänges. Sedan vi beundrat Polhemsdockan, avslutas rundturen med en snabbvisit på Björkholmen.
{gallery}reportage/Karlskrona2014/{/gallery}
Efter en kafferast avklaras val och avtackningar under det sista arbetspasset. Vi äter lunch, och så skiljs stämmodeltagarna åt efter två intensiva dagar. Sedan jag glassköat, väntar tågresan hem med ett timslångt uppehåll i Raggarboda, förlåt Emmaboda, där den ena raggarbilen efter den andra paradgasar framför stationshuset. Om två år ses vi i Umeå!
Rolf Bååth