Varje morgon går jag på jakt. Jag behöver ingen licens, men jag har jakttillstånd. Min uppdragsgivare är Språkrådet, och det jag jagar är nyord. Jaktområdet är Borås Tidning, där jag lusläser alla texter med undantag för annonserna. Med rödpenna markerar jag mina jaktbyten, och sedan skriver jag in dagens fångst i datorn. Vid månadens slut redovisar jag mina nyord till språkrådet via mail.

Jag har hållit på med mitt nyordsjagande sedan 2007, och om man betänker att bytet brukar omfatta 3 - 4 ord varje dag, är det en ansenlig mängd, som skickas till Språkrådet. Vid slutet av varje år publicerar Språkrådet en nyordslista, som innehåller ett femtiotal ord. Som mest har jag fått med 17 ord på den listan, men oftast blir det bara några få. Jag är ju nämligen inte ensam nyordsjägare. Vem som helst kan förresten skicka in nyord, ord som man hört eller t o m själv hittat på.

Ofta betecknar nyorden en ny företeelse, som plötsligt dykt upp. Ett exempel är ordet selfie, som kom med på nyordslistan 2013. Det betecknar ju bilder, som man tagit på sig själv med mobil. Och förra året kom selfiepinne, en slags armförlängning, när man tar en selfie.

Jag kan väl inte påstå att selfies är något som jag gillat. Det verkar så egotrippat och självcentrerat. Därför är det som hände mig häromveckan ganska konstigt.

Det var den första riktiga vårdagen med en ljummen marsvärme. Jag skulle göra ett reportage för vår medlemstidning och bestämde mig för att kombinera detta med en promenad i det härliga solskenet. Stoppade också ner en fika i ryggsäcken. Mitt mål var en parksjö några kilometer bort. Jag hittade ett bord, slog mig ner och plockade fram mitt eftermiddagsfika. Det var liv och rörelse både i och vid sjön. Mängder av glupska fåglar trängdes för att komma åt brödbitarna, som vårpromenerande människor kastade till dem. En man tar fram sin kamera och fotograferar brödutdelningen. Och plötsligt slår det mig att jag har en kamera i ryggsäcken. Jag skall ju förgylla reportaget med en och annan bild. Och jag tar fram kameran, håller den framför mig riktad mot mitt ansikte och trycker av. Jodå, jag fastnade, och resultatet var i alla fall bättre än passbilden. Men, jag har tagit en selfie! Jag gamla människan har tagit en selfie! Det måste ha varit vårvärmen som slagit till.

Rolf Bååth


Bååthsmans funderingar

Rolf Bååth

Rolf Bååth

Sekreterare
Förbundsstyrelsen

E-post

Senaste kommentarerna