Sportlovsvinter betyder för mig en vecka i Sälen tillsammans med hustru, barn och barnbarn. Elva personer har sitt boende i två parhus i Tandådalen. Och så åks det skidor, på längden för oss äldre, men för barn och barnbarn även utför. Vädret kollas på nyhetssändningar i TV, på mobiler och plattor och på husens utomhustermometrar. Vallaråd utbyts och det stryks på och poleras för att bästa möjliga resultat skall uppnås inför längdturerna.

De två första dagarna bjöd på, som metrologerna brukar säga, vackert vinterväder, och vi njöt av att ta oss fram i lagom takt genom det snötäckta landskapet. Så kom en blåsonsdag, där spåren yrde igen strax efter det att spårmaskinen gjort sitt. Men det var bara att bita ihop och fullgöra sitt dagspass ändå.

Under torsdagen åkte vi det för alla Tandådalenbesökare välkända spåret Kalven runt. Plötsligt hör hustrun att hon fått ett sms-meddelande i mobiltelefonen. Men eftersom ingen av oss hade tagit med glasögon, fick vi inte veta vad det stod. Tankarna gick till anförvanter hemma och till barnbarnen i utförsbacken. Måtte det inte ha hänt något. Efter några kilometer var vi framme vid värmestugan, och när vi slagit oss ned och plockat fram matsäcken, ville vi veta vad meddelandet gick ut på. Vi bad en ung kille läsa, men han visade sig vara engelsman och kunde inte hjälpa oss. En dam i närheten fick förtroendet och hon kunde skrattande läsa: - Vinterrea på Intersport. Ett snopet men samtidigt skönt besked!

På fredagen inträffade veckans fiasko. Andra i sällskapet hade i början av veckan skidat till Hemfjällstugan, en våffelstuga fem kilometer från Högfjällshotellet, och hade bara lovord för turen. Nu skulle vi göra om deras bravad. Vad vi inte räknat med var att dimman skulle ligga tät över kalfjället, så tät att vi till slut fick fatta det oundvikliga beslutet att vända tillbaka. Snopet men samtidigt skönt!

Lördagens snöfall upphörde under natten och när vi kom hem på söndagseftermiddagen, öppnade jag datorn. Bland ett trettiotal mejl fanns ett från vår förbundssekreterare, som ville ha synpunkter på förslag till stadgeändringar. Några av mina styrelsekollegor hade redan reagerat, så när jag hörde av mig, ursäktade jag mitt sena svar med att jag åkt skidor i Sälen under vecka 7. Svaret från Asta Andersson löd: Har du åkt skidor, ja se ungdomar nu för tiden. Och jag kände mig genast mycket yngre än tidigare.

Rolf Bååth


Bååthsmans funderingar

Rolf Bååth

Rolf Bååth

Sekreterare
Förbundsstyrelsen

E-post

Senaste kommentarerna