Det här är en klassisk svensk sommar, säger TV-meteorologen Nils Holmqvist, och för att vi riktigt skall fatta vad han menar använder han uttrycket tre gånger i samma väderrapport. Han talar förstås om de ettriga regnskurarna. Men är det egentligen klassiskt svenskt sommarväder? När jag växte upp på 40-talet, var sommarhimlen alltid blå. Inte minns jag att jag gick omkring i stövlar på morföräldrarnas stugtomt nere i Höllviken. Nej, sommaren var varm, skön och regnfri.

Men idag är det allt annat än regnfritt. När vi nu äntligen bestämt oss för att tvätta bilen, överraskades vi av dagens värsta ösregn. Regndropparna slog både mot oss och den stackars bilen. Jag kände vätan tränga in under jackkragen och slå sig ner på tröja och skjorta.
Men regnet hjälpte ju oss med biltvätten och vi slapp att torka vårt lilla fordon. Det var liksom ingen idé.

Bland de häftigaste regnupplevelserna rankar jag nog restaurangbesöket i Pesciera vid Gardasjön högst. Från vårt boende nära centrum hade vi gått till ett trevligt pizzaställe. När vi precis börjat ta itu med våra pizzor, satte ovädret igång med åskmuller och blixtar. Restaurangägaren hade räknat med goda förtjänster, och ett tält hade spänts upp vägg i vägg med restaurangen. Men de gäster, som satt där, fick snabbt fly undan det ned forsande vattnet. I själva restaurangen dränktes golvet av vattenmassorna, och personalen fick snart ge upp sina försök att torka golvet. Hela tiden rusade krögaren fram och tillbaka och såg ut mot ovädret. Finito, sa han gång på gång. Men det hjälpte inte. De enda, som njöt av regnet var några småpojkar, som roade sig med att åka kana på det såphala golvet. Till slut insåg vi att det var bättre att snabbt lämna restaurangen och söka skydd i gelaterian mitt emot.

Just nu skiner solen, och regnet har tagit en tillfällig paus. Det är väl det som är en klassik svensk sommar.

Rolf Bååth


Bååthsmans funderingar

Rolf Bååth

Rolf Bååth

Sekreterare
Förbundsstyrelsen

E-post

Senaste kommentarerna