Greppet direkt av Kalle Svensson
  Greppet direkt av Kalle Svensson

För en idrottsnörd är det naturligtvis ytterst viktigt att följa VM i fotboll. Särskilt intressant är det ju att Sverige kvalificerat sig för turneringen. Så har det ju inte varit alla år.

Men 1950 var ett sådant år, då den riksbekante Oj-oj-Göransson förmedlade vad som hände i Brasilien till andäktiga radiolyssnare hemma i Sverige. Duktiga prestationer i Sao Paolo gav den svenske målvakten smeknamnet Rio-Kalle. 1- 7  i semifinalen mot Brasilien, och inte blev det revansch i finalen 1958. På andra våningen i det lilla torpet i Hemmeslöv utanför Båstad hörde jag hur Sverige visserligen tog ledningen, men sen tog brassarna över och det blev 2 - 5.

1970 kunde jag följa turneringen i TV, och jag häpnade över Hellströms målvaktstavla mot Italien. 1974 var det fest. Visst minns jag Ralfs Edströms volleymål mot Tyskland och Grives märkliga kommentar " och vad är klockan?"

Efter några turneringar utan svenskt deltagande hade Sverige så kvalificerat sig 1990. Men det blev ett militäriskt uttåg efter 1-2, 1-2, 1-2. Och så kom det legendariska mästerskapet 1994, då Karin Boye fick hjälpa Sverige till den ena framgången efter den andra. Matchen mot Rumänien följde jag via radio en sommarnatt i en liten semesterstuga i Ammarnäs i Vindelfjällen. Där hörde jag också komikern Tomas Pettersson förlöjliga GES " När vi gräver guld i USA", en låt, som ännu framkallar rysningar. Och nog är VM-bronset 1994 mer värt än OS-guldet i London. Konkurrensen var ju mycket större i USA-turneringen.

Hur går det i år då? Ja, klarar man av gruppspelet är risken stor att det är dags för ett nytt möte med Brasilien, och då vet man ju hur det brukar sluta.

Rolf Bååth


Bååthsmans funderingar

Rolf Bååth

Rolf Bååth

Sekreterare
Förbundsstyrelsen

E-post