Bor man som jag sex-sju mil från Göteborg är det ganska naturligt att besöka någon av öarna i den göteborgska skärgården. Förutsättningen är naturligtvis att vädret är lämpligt. Vi har varit på Brännö och Vrångö i den södra skärgården, men när vi i samband med ett besök på Vrångö läste om den lilla ön Vargö, blev vi intresserade av att åka dit.

Och nu har vi varit där. Man åker dit kollektivt med buss och båt. Det är en lugn och behaglig tillvaro som väntar en, när man gått i land på Vargö. Här finns ingen restaurang, ingen affär, ingen souvenirbutik och ingen asfalterad gångväg. På kartan är en ensam stig utsatt. De få husen på ön ligger med ett undantag vid landstigningsbryggan.

Vi följer stigen genom en sval och skön ekskog och kommer fram till en badvik. En något medfaren toalettbyggnad och en livboj skvallrar om att här stannar folk till. Klippor med ljung i skrevorna kantar badplatsens långsidor. Och visst måste man ta sig ut mot de högsta punkterna för att njuta av utsikten men också för att hitta ett passande ställe för lunch.

Efter bad i det ganska varma vattnet fortsätter vi över strandängarna. Ett ensamt hus vittnar om att det finns människor, som blivit så förtjusta i ön att de skaffat sig en bostad här. Några röster från en vik för spontanbad är det enda som hörs, när vi vandrar över ängarna tillbaka mot ekskogen. Och på bryggan inväntar vi skärgårdsbåten efter fyra härliga timmar på Vargö.

Rolf Bååth


Bååthsmans funderingar

Rolf Bååth

Rolf Bååth

Sekreterare
Förbundsstyrelsen

E-post

Senaste kommentarerna