Från mina barndomsår i Tranås på 1940-talet minns jag att tisdagarna i fastan var riktiga högtidsdagar. Då kunde man nämligen köpa fastlagsbullar i livsmedelsbutiken några hundra meter från vår bostad. Bullarna skulle ätas i djup talrik tillsammans med varm mjölk. När vi sedan flyttade till Skåne, försvann denna sed i vår familj. I stället blev det vanligare att gå till något konditori och vilken dag som helst under fastlagstiden köpa det goda bakverket, som nu inte åts med mjölk.

Fastlagsbullen är för mig alltid förknippad med ett skolminne från examen i femte klass i Hörby. Folkskollärare Linde hade förhör om den svenska kyrkan under medeltiden och frågade: - Vilket var det enda som man fick äta under fastan? Och svaret kom blixtsnabbt från en av mina klasskamrater: - Faslassbullar.

Med tiden lärde jag mig att det fanns ett annat namn på fastlagsbullarna, nämligen semlor. Semla är faktiskt äldst av de två namnen och finns belagt redan på 1500-talet, medan ordet fastlagsbulle inte dyker upp i språket förrän i mitten av 1800-talet. Ett tredje namn är hetvägg, ett ord som i Svenska Akademiens Ordlista karakteriseras som ålderdomligt. Det påstås att kung Adolf Fredrik 1771 föråt sig på hetvägg och dog. Sanningen är väl att kungen före sitt hetväggsätande hade ätit en minst sagt ordentlig måltid, vilket tillsammans med de goda semlorna blev för mycket för honom.

Redan på 1950-talet handlade mina föräldrar wienersemlor på ett konditori i Malmö, och 60 år senare finns det en rik flora av semlor. Man kan se banansemla, chokladsemla och t o m korvsemla. Semmelwraps, långpannesemla, semmeltårta och prinsessemla är andra varianter.

Och i motsats till på 1940-talet kan man nu köpa semlor redan i november. Men för min del anser jag att semlor skall ätas under fastan, och helst skall de vara hembakta.

Rolf Bååth


Bååthsmans funderingar

Rolf Bååth

Rolf Bååth

Sekreterare
Förbundsstyrelsen

E-post

Senaste kommentarerna